Jag har skrivit för mycket utan att förstå själv ens. Läst precis vad jag ville. Utan att mena det du trodde, vad det nu var. Jag har spelat på men inget instrument och knappast scen för den rasade av tyngden. Tagit mig själv långt o lekt saga men själv ätit upp huset jag aldrig hann flytta in i. Legat lågt men flugit högt och ansträngt mig för att inte låta som det egentligen gör. Delat ut känslor som samlat damm och eluttaget blixtrar för jag tänker fan inte vara din generator. Jag har velat skriva saker men låtit bli. Vägrat leka med mellan tänker inte förknippas när jag har ett höra hemma. Spännt bågen men slappnat av i fingrarna o tänt lågan men kastat sten på dig. Tappat viljan hittat ersättning stannat stilla, fan jag pallar inte mera. Pallar inte med, låt mig vara, ring mig o fråga så jag kan klicka dig i örat, böla, fatta, wow kolla din spegelbild. Kolla den här stenen, klirr. Äh stick från mina tankar. Välkommen tillbaka. Jag har skrivit för mycket utan att ens förstå det själv.