Stundtals ser hon ner på andra,
irrar runt o stirrar skummt men brinner för sitt inre lugn, 

om sanningen ska fram- så har hon viljan, 
men hon irrar runt i dimman så hon finner aldrig land, 

hon trillar dit ibland o har en yxa hon döljer, 

men om du vill vara en man är hon din lykta i mörkret, 

hon följer dit du går o hon höjer din nivå, 

det är nästa löjligt hur svårt omöjlig kärlek är att förstå.

Vågor av obeslutsamhet sköljer över ditt sinnes strand, men vart vinden blåser, kallt eller varmt, vet du aldrig fastän du vill ta dig fram.