Vi förstod inte riktigt varför vi var här, men letade hela tiden efter vidare svar hos andra. Vi visste aldrig säkert var vi skulle leta men grävde tills både jorden och naglarna var borta. Vi visste verkligen inte hur djupt och vår timing var obefintlig, men det var tydligen viktigt att kämpa. Och det gjorde vi. Fy fan va vi låg i gropen o skrek efter hjälp på fler men ignoransen var större än det vi inte hunnit gräva.. Tills det givna ögonblicket uppenbarade sig på mina ögonlock för en kort sekund mellan tankarna som snurrat i min skalle till dansmusiken. Det va först då....

..SOM JAG VERKLIGEN INTE KUNDE LÅTA BLI LUDER&CHOKLAD.