Jag har så jävla lite ork i benen,

hoppas någon ser det o vänder mig upponer,

någon som jag, långt ifrån du,

vågor av obeslutsamhet när vinden vänder med tidvattnet,

fastän månen inte ofta lyser mitt på dagen,

frågor jag tror du vet men inte vill ställa för fin i kanten,

lova att du aldrig nånsin lyder någon lag igen,

prydnadssaker driver svaret närmare sig dagligen,

men ingen som kan ge det.

så jag lägger upp nedläggningen på bordet, för ibland orkar jag abra inte.

Det har gått för långt och jag har ont i fötterna.

Snart byter jag de hatiska ord o trasiga skor jag tagit för givet mot ett facit till livet & frihet.