En dialog med dom som slagit sig till ro i min själ,
va nog innan jag va mindre jag förstod det rejält,
jag tror att det har gynnat mig, ett flertal perspektiv,
men horor tycker synd om mig, skaffa er ett eget liv,
babbla eran skit, för ni platsar inte, synd jag vet,
medans jag glider mot skyn i hastighet som en rymdraket, 
leker ni fattigt stek, med det är knappast på riktigt,
backa att ni inte fattar ni aldrig får det lyckligt,
snacka om att fucka med sig själv som trist insats,
oddsen att du lyckas e sämre än triss vinstchans,
vänner eller tävling om fittan, weed o mest kuk,
vinnarn tar kvinnan men hon sitt liv om det blir du,
eller hur, känner du, vänder du dig efter vinden,
den har kämpat mot mitt ansikte o nästan gjort mig blind men,
jag tänder eld på hindren, en poäng närmre vinsten,
o ingen hjälper till men jag vänder väl andra kinden,
ännu en chans att vinna men jag väljer aldrig skillsen,
jag bränner mig intill den på den där känslan som jag alltid finner.

yao, jag tänder eld på större saker, tar mina chanser,
jag känner det så löjligt hur varenda lite gangster,
ränner runt på stan elr hänger med vakten,
för att skaffa sig kontakt-, inga pengar på banken,
inga pengar i madrassen, inga pengar i handen,
barta oväntade vändningar med rädslan i halsen,
ingen otrolig känsla, jag tror nog vi får vänta,
innan alla vänner satt sig till bords- o börjat kränga.

Velandes fram o tillbaka, blev orden till svordomar snabbt,
lekte nog med varandra, elr spela som en fotbollsmatch,
menade inte hälften som sas, men vet inte vilken halva,
spelade säkert ändå så sa nån jag vet inte om jag pallar.

orken på ditt klippande o klistrande, men visst, det kvittar väl..
GÖR SOM DU VILL MED MINA SAKER, TA ÖVER BARA, GÖR DET.