Dissa vänner, 

splittra dom man känner och bli kickad på att andra mår sämre, 

missa poängen o vitsen med spänningen, 

du är klistrad mot väggen o slänger blickar när det gäller, 

men det kvittar, jag känner dig väl inte längre.

Jag tror,
att ju mer man förstar desto roligare kan man ha åt andra,
skippa lagar och hamna precis där man landar,
andas, för fin för att vandra fram, jag flyger
lyder ingen, min yta tiger men jag ryter som en tiger
skryter o skriver, men menar nog inte ett skit,
agerar efter din planering men snear om du spelar för fint.

MEN VAFAN MENAR JAG EGENTLIGEN?