Nej nu stannar vi, eller vänta ska vi springa,

det handlade väl om att se poängen i att finnas,

den egocentriska människan ändras o förnimmas,

lämnar vi oss själva elr bränner oss i dimman?

ändringar är gen-vägar- inte längre vetenskap,

skrämmande hur icas mat kan ändra i ditt DNA,

fängelse för plantor men pengar för massmord,

vänta, va hände med poängen som vi snacka om?

är det rädlsan för det främmande som hämmar oss?

elr väntar vi på hjälp från en ängel elr bomb?

anyway sålänge som vi kämpar åt ett håll,

håller vi oss blessed- för det mestadels med holk,

o stressen va det längesen vi brydde oss om,

pressen på att skynda fram ett nyktert tillstånd-

flydde en sekund efter att spliffen blev tänd,

så bäng att jag inte ens hittar min poäng igen.