Jag såg dig en gång, sen visste jag helt säkert,
att det skulle bli du o jag,
du var en gåva, en sån man inte missar för allt i världen,
men jag va fokuserad på luder o choklad,
undermedvetet så slutade vi aldrig vara sjuka för varandras andning, men nu så mjukande handlingen, för vi kämpade mot slutet o kunde aldrig njuta av vandringen, men jag antar det är antingen det.. elr skjuta på tanken om att vi två ska bli en, så kan vi inte skjuta på den, vi brukar ju ändå gå hem o sluta upp i vad som nu har blivit våran säng, så lovar jag att vi aldrig ska bråka igen.

Jag fråga dig hur du mådde och du sa att du inte visste,
men bättre med det svaret än en gissningslek utan förklaring.