Det ar alltid, inte ofta du pratar,
det ar alltid, inte ofta du latsas vara,
alltid, dags att lossa pa din tankesnara,
trotsa allt din mamma elr andra sa
och andas som du drar ditt sista andetag.

Klarar du knappt en andra dag,
svarar du snabbt o later tankarna va,
jagar du kapp for att braka med dom andra
elr har du svar pa fragan om var planet kmr landa?

Sluta klaga du ar klen men renad,
och sluta jaga for du har det redan,
anvand ljuget sparsamt for det skadar mer aen renar,
men vem fan e jag talar om for dig hur du ska leva.

Din hittar nog din vaeg i livet min vaen,
om du slutar lyssna pa skiten som dom skriver om i tidningen.

Jag orkar inte forklara mer.